Utkom: 1880
Förlag: Wahlström & Widstrand
Bindning: Inbunden
ISBN: 978-91-46-17228-4
Antal sidor: 843
Baksidetext: Bröderna Karamazov, utgiven 1879-80, anses vara Fjodor Dostojevskijs främsta verk - ett stort panorama över människor och idéer, om brott och straff, om det ondas och det godas kamp om människans själ. Liksom i
Brott och straff har Dostojevskij valt att använda sig av en kriminalhistoria, och handlingen i den väldiga romanen får sin täthet och struktur av det faktum att alla huvudpersonerna tillhör samma familj: en far och hans söner. Samtidigt som de är allmängiltiga - var och en förkroppsligar en idé om människan - har de liv och individualitet som levande och nyanserade personer i sin tid och sin miljö:
Fadern, den gamle godsägaren Karamazov, glupsk på kvinnor och pengar, har gett sin vitalitet i arv till sina söner, även om den hos dem tar sig uttryck i andra former. Dmitrij, den äldste, är med sin omättliga aptit på livet ändå olik sin far: mitt i sin brutalitet kan han hysa medkänsla, han kan vara generös och inser att det existerar moraliska gränser. Ivan kan inte acceptera en värld där Gud tillåter ondska och att oskyldiga människor tvingas lida. Han är den intellektuelle tvivlaren, vars förnuft gör uppror mot den tidens ordning, Aljosja, den tredje, har dragit sig undan världen - han är novis i ett kloster, men även han tvingas ut bland människorna. Smerdjakov är "utbölingen" - frukten av Karamazovs våldtäkt på en sinnesvag flicka.
Mitt omdöme: Boken var ganska jobbig att läsa, med ett äldre språk, många ryska namn där tilltalen varierar, tätt tryckta rader och många sidor. Men historien vär ändå ganska läsvärd, men kunde varit kortare.
Betyg: 3
Utkom: 1983
